paullotberg.blogg.se

2017-04-29
23:03:31

Tiggeriet - Tänk om det var du.

Stoppa tiggeriet - vems förtjänst?

Jag såg en debatt om tiggeriet igår morse. Blir tvungen att skriva något om det.
Debatten hade förstås två sidor.
Den ena sidan tyckte att tiggeriet ska få finnas, som det är. 
Den andra sidan tyckte att tiggeriet ska förbjudas, och hänvisade till ett norskt granskningsprogram som framlade att det pågår knarkhandel och prostitution i den världen.

Japp. Och det köper jag förstås. Det pågår garanterat. Det visar ju granskningen.

Men min bild av det hela är inte helt lika solklar som motståndssidan. Jag är övertygad om att det pågår, men inte i ALLA fall, och inte i de FLESTA fall.
Det betyder å andra sidan absolut inte att det är rimligt och OK, och att man ska blunda för det. Absolut inte. I de fall där det sker måste man vidta åtgärder omedelbart och se till att det stoppas.

Men låt oss titta på de människor där det INTE är så. 
Här pratar vi om människor, ofta de redan utsatta Romerna, ofta illegala invandrare som flytt land och rike, hamnat i Sverige, kan inte söka socialtjänsten, har inte en säng att sova i. 
De sitter där med sin sopsäck fulla av gamla otvättade kläder, någon kudde och ett gammalt täcke. När solen går ner lägger de sig i en hiss någonstans för att klara natten. 

Och som en instickare. Det där "de är egentligen millionärer"...  alltså... lägg bara ner.
Inte hade du satt dig där utanför Willys och sträckt ut handen, i illaluktande kläder, med en sopsäck bredvid, i 15 minusgrader... om du hade det gott ställt. På riktigt? Det finns ju inte på kartan.

Right?

Det här handlar om människor utan papper som inte har någon annan lösning för försörjning än att sträcka ut sin hand till dig, eller i vissa fall sälja sig själva, eller droger. De som sitter där har det inte som du och jag. De kronor du ger dem, får deras dag att fungera, får dem att kunna köpa något halvdant att äta. Inte sällan har jag sett dem köpa energidryck, bröd, choklad - saker med mycket energi.
Ja, därför att de måste hålla ut...

Men...

Tillbaks till sakfrågan. Ska det förbjudas?

Om vi nu tänker på de fall där droger och prostitution förekommer. Om tiggeriet förbjuds så försvinner det? Är det det som är tanken?

Eller.

Om det förbjuds.
Blir det då bara så att de som inte har någonting, som faktiskt bara lever på dina mynt, förlorar den enda lilla inkomsten som få deras liv att kunna rulla, och istället måste hitta en annan väg att försörja sig... genom vad? Droger? Prostitution? Har vi då helt enkelt tagit bort alla lagliga vägar att försörja sig och kastat in dem i ett vakum av omöjlighet?

Och de som faktiskt hamnat på fel väg, tror du att de som sysslar med dessa saker helt plötsligt vinner på lotto? 
Nej, de kommer finna andra platser, andra vägar att göra samma sak. Ja, men därför att anledningen till att de gjorde det var ju för att det inte fanns någon annan väg att få en inkomst. 

Nej, men det är såklart inte OK. De som idag sysslar med droger och prostitution. De ska vi ta ansvar för och lagstadja. Där brott förekommer ska vi ingripa, och göra vad vi kan för att ge dem ett annat liv. Så gott vi kan.

Men de som inte har något alls. Som lever vidare på grund av dig och mig, som vi kan tänka oss att skänka pantburkarna till istället för automaten, dem ska vi inte ta ifrån den enda lilla väg för fortsatt leverne som de har.

Låt hända att du tycker det är jobbigt att de sitter där och tigger VARENDA gång du ska in i en affär. Men de gör det inte för att de tycker det är roligt att irritera dig. De gör det för att de inte sett någon annan väg att kunna fortsätta leva. Och de har det redan tillräckligt illa.

Så den den lilla irritationen du känner, den är över när du tar bilen hem sen. Men deras verklighet finns kvar.

Tänk om det var du.

2017-03-22
21:31:22

Paus.

Jag tänker inte trycka fram text. Jag behöver få massa andra saker att falla på plats och gå i lås just nu.

Jag återkommer lika febrilt online igen när andra saker pusslat ihop sig.
Bättre att skriva bra saker än att trycka fram halvdana.

Kram på er!

"Varje sekund är en ny möjlighet att förändra nästa".


2017-03-16
20:54:48

20 situationer där du önskar att du var en sten.

Jaha, varit lite nere ett tag. Så dags för något lite mer lättsamt. Jag tänkte jag skulle lista 20 situationer där det blir jäkligt tokigt, och man önskar man vore en sten.
Ja. Alla dessa har hänt mig.

1. När någon du inte har en aning om vem det är, lyser upp som en sol , vrålglad, när hen ser dig och vill starta en lång konversation om era minnen från sist, och du har jättebråttom.

2. När du hamnar bredvid X'ets mamma i hissen upp till en våning högt upp, och den meningslösa diskussionen om typ "Hej, det var ett tag sen", "Ja, kul att se dig. Allt bra", "Jodå, det rullar på. Jobbar och står i. Själv?", "Jodå... samma här... det, är... jo, men jag ska inte klaga"... *tystnad*... *tystnad*... *pling*... "Jaha, men här skulla jag visst av...", "ok ah", "A, men vi hörs då"... "Ja, absolut. Ha det...".

3. När du går in i en allt för snobbig klädbutik och en personal ska vara supertrevlig och visar dig runt i en halvtimme bland alla plagg som du absolut inte har råd att köpa, och stunden efter omklädningsrummet som du smyger ut tyst runt hörnet...

4. När du och din partner går in på en resturang, blir satta på plats och menyn enbart innehåller allt du absolut inte vill äta och till vråldyra priser och ni helt enkelt måste gå därifrån för att inte förstöra kvällen, och stunden när ni tittar åt ett annat håll när ni går förbi servitören...

5. När du sitter i tunnelbanan och det kommer in 10 personer som sätter sig runtomkring dig, så du hamnar i mitten och som pratar ett språk du inte förstår och pekar på dig medan de pratar, och du ler lite kryptiskt och låtsas att du hänger med och tycker det är skoj.

6. När du har spillt kaffe över hela, enda tröjan du har på dig, när du nästan är framme vid jobbet, och du börjar om fem minuter.

7. När du råkar säga helt fel sak på ett extremt viktigt möte som kan påverka din framtid och alla blir tysta, och säger "ehm... oookej... iallafall..."

8. När du skrattar åt ett skämt du inte förstod och någon frågade hur du tänkte kring det, och tiden när du försöker förklara det sen.

9. När du frågade om någon var gravid, efter att ha varit tvärsäker, men du förväxlade någon, så personen ändå inte var det och säger... "Ehm... nej, här väntas inga barn inte... jag är uppenbarligen bara liten mullig kan tros..." (Just never ever ask about that)

10. När någon ber dig att göra något roligt de sett dig göra en gång, som du vet inte är speciellt roligt, och alla börjar klappa i takt och ropa "Heja, heja, heja", och den antiklimax det blir när du utför det som inte var ett dugg kul.

11. När du satt dig för att vila i skogen, och du inser att du satt dig i en myrstack, och den hoppande tiden när du försöker tömma alla kläder på dem efteråt.

12. När du går barfota i skogen och du sätter ner foten, samtidigt som du ser en huggorm med öppen mun bredvid foten, och din slowmotionscen efter, som följs av ett "världsrekord60-meters-lopp".

13. När du kommer in efter 25 minuter till köket, efter att ha satt igång ugnen för att fixa pommes, och spisen står på "OFF".

14. När du äntligen kommit fram till affären, för att köpa alvedon för din influensa och febertopp, och du glömt plånboken på vardagsrumsbordet.

15. När du slöat och vilat upp dig en vardagkväll i soffan fram till 22.30, inställd på att äntligen gå och sova, dyngtrött, och plötsligt kommer underfund med att du glömt en jätteuppgift på jobbet med deadline ikväll, och nattimmarna i zombieanda som följer.

16. När dina barn börjar prata om dina kvällsdanser i kalsonger i väntrummet på vårdcentralen. (Please do not ask).

17. När du inser att mobilen/korten är hemma efter halva taxiresan, och stunden du ska förklara det när ni kommit fram, alternativt irritationen över att få betala resan tillbaka, och tillbaka igen.

18. När du skriker så grannarna hör för att katten fått för sig att dina fötter är en klösbräda/leksak att fånga och riva klockan 02.00 på natten.

19. När du bara skulle ta bort en liten vas bit av tumnageln och sprickan går in på halva nageln så du inte vet om du ska, i vrålsmärta, fortsätta riva, eller låta det växa ut i en månad.

20. När du fått jätteapplåder innan entre, sen går upp på scenen för att sjunga till bakgrunden, men inget startar på 30 sekunder och all magi försvinner i en låååång, pinsam, stillastående tystnad. 


Har jag glömt något?
Kram / Paul