21:14:00
Insändare Kkuriren.se
I förrgår skickade jag in en insändare i Katrineholms Kuriren.
Jag tycker det är viktigt att stå upp för människor, inte för vart de kommer ifrån. Vi har extremt många människor som mår fruktansvärt dåligt, som har extrema minnesbilder från flykt och krig och som har splittrats från sina familjer.
När de sen kommer hit till vårt land, som alltid öppnat dörrarna så möts de plötsligt av en jäkla massa hat och förakt. Jag har aldrig levt mitt liv åt det hållet, med den typen av åsikter. Jag försöker se alla som lika. Sverige har aldrig känts som nu, förut, aldrig så hatiskt.
Hur kommer det sig, att du kan säga "hej" till personer du aldrig sett förut, i tunnelbanan, när du går genom tunneln, när du sitter i parken... Men när du ser en person frysandes utanför Willys med utsträckta händer, så fnyser du åt personen och går in?
Vad är det som skapat det?
Och jag blir trött på människors avundsjuka kring dessa människor, och skitsnacket som går. Hur många har inte hört det - "Nej, de bara tigger för att tjäna massa pengar... kolla han har ju till och med en iPhone, han kan ju inte ha det så fattigt"...
På riktigt.
Om du flytt från ditt land, har du förmodligen vänner kvar där, kanske familj. Allt annat har du fått lämna. Men det finns EN kontaktväg tillbaka hem - telefonen.
Det är ju inte dina enkronor som köpt tiggarens mobil. Han hade den och tog med den. Right?
Och om de hade så mycket pengar... Då hade de förmodligen inte setat och fryst i 8 minus för de enkronor dagen frambringar.
Nej. Vi har det bra i Sverige och vi har haft det väldigt, väldigt länge. Vi måste fortsätta älska människor, oavsett vart de kommer ifrån, som vi alltid gjort tidigare.
Se artikeln här om du vill läsa mer:
http://www.kkuriren.se/insandare/alla-har-det-inte-sa-bra-som-vi/
(Du får ursäkta den värdelösa bilden som de hittade i sitt arkiv någonstans bland de värsta de någonsin tagit på mig :))
Jag tycker det är viktigt att stå upp för människor, inte för vart de kommer ifrån. Vi har extremt många människor som mår fruktansvärt dåligt, som har extrema minnesbilder från flykt och krig och som har splittrats från sina familjer.
När de sen kommer hit till vårt land, som alltid öppnat dörrarna så möts de plötsligt av en jäkla massa hat och förakt. Jag har aldrig levt mitt liv åt det hållet, med den typen av åsikter. Jag försöker se alla som lika. Sverige har aldrig känts som nu, förut, aldrig så hatiskt.
Hur kommer det sig, att du kan säga "hej" till personer du aldrig sett förut, i tunnelbanan, när du går genom tunneln, när du sitter i parken... Men när du ser en person frysandes utanför Willys med utsträckta händer, så fnyser du åt personen och går in?
Vad är det som skapat det?
Och jag blir trött på människors avundsjuka kring dessa människor, och skitsnacket som går. Hur många har inte hört det - "Nej, de bara tigger för att tjäna massa pengar... kolla han har ju till och med en iPhone, han kan ju inte ha det så fattigt"...
På riktigt.
Om du flytt från ditt land, har du förmodligen vänner kvar där, kanske familj. Allt annat har du fått lämna. Men det finns EN kontaktväg tillbaka hem - telefonen.
Det är ju inte dina enkronor som köpt tiggarens mobil. Han hade den och tog med den. Right?
Och om de hade så mycket pengar... Då hade de förmodligen inte setat och fryst i 8 minus för de enkronor dagen frambringar.
Nej. Vi har det bra i Sverige och vi har haft det väldigt, väldigt länge. Vi måste fortsätta älska människor, oavsett vart de kommer ifrån, som vi alltid gjort tidigare.
Se artikeln här om du vill läsa mer:
http://www.kkuriren.se/insandare/alla-har-det-inte-sa-bra-som-vi/
(Du får ursäkta den värdelösa bilden som de hittade i sitt arkiv någonstans bland de värsta de någonsin tagit på mig :))