paullotberg.blogg.se

2017-02-26
19:14:54

Sociala Medier - Kukbildernas paradis.

Sociala medier.

Min 13-åriga dotter sa här om dagen att hon fått otrevliga sms från en "Hassan".
Han hade kallat henne "hora och grejer". Förmodligen en "orten-kille".
Jag började med att låta den bilresan bli tyst, och låta henne bara prata, utan att tycka eller kommentera.
Nåt som jag lärt mig med tiden, när det gäller ungdommar. Jag har ju bara EN tonåring, så jag har ju inte hunnit få så jättemycket erfarenhet därigenom, men som tur är jobbar jag som lärare på grundskola sen 7 år tillbaka. Så något har man lärt sig därifrån. 
Ibland behöver man bara lyssna, helt utan att tycka, och bara låta barnet få berätta, utan att det behöver fundera på hur allt de säger bemöts.
Bara få berätta.
Bara få berätta hur det verkligen är på dessa sociala medier idag. Facebook, instagram, videofyme, musically, kikk och sen det där j..la snapchat.

Fy fan va elaka de är mot varandra! Alltså, verkligen elaka!

"Jävla CP", "Ta livet av dig din jävla chagga (hora)" är vardagsmat för våra barn idag. Och då har jag inte ens nämnt alla vidriga bilder de får. Ja, jag tänker inte smickra orden, för det är så det är. 

Kukbilder.

De får det hela tiden.
Jag vet inte om vi alla vet hur det verkligen är.
Jag vet nog inte själv hur extremt hårt klimat det är.

Men jag försöker verkligen lära mig.

Jag ska berätta mer om dotterns sms från "Hassan" snart, men först vill jag försöka förklara hur det fungerar. 

En ung flicka.
Vem som helst kan, på Snapchat, lägga till henne, och sen skriva vad som helst till henne. Hon har ingen aning om många gånger, vem den skrivande är, om det är någon hon känner, om det är en elev i klassen, en granne, en kompis, en vuxen. Det är makt från sekund ett. 
Sen fortsätter personen att skriva. På snapchat, facebook, instagram, överallt.
Och det är inga snälla saker.
Man kan bli fullkomligt stum ibland när man läser vad de skriver till varandra.
De är hemska mot varandra!

Extremt hemska!

Personen skriver "Hej, vad gör du?". Hon vill inte ha med en okänd person att göra så hon skriver: "snälla, skriv inte mer".
Och redan där.
"Snälla" blir kodordet för honom. Redan där är hon hans. Han har makten.
Konversationen fortsätter. Ord för ord, steg för steg bryter han ner henne, och använder alla svagheter han kan hitta hos henne för att få henne dit han vill. 
"Du har ju redan problem, men jag kan göra det värre för dig". 
"Skicka bild på din fitta annars skriver jag till alla vilken hora du är".

Ja, såklart. Hon skickar bilder. 
Såklart.
Det känns ju redan kört.
Och han kunde göra det ännu värre.

Och efter att bilden är skickad är hon HANS, så mycket HANS hon kan bli.
Och värre blir det. Steg för steg får han henne att skicka mer och mer.
Mer och mer. Med hot, varje gång. Klockan 01.00 på på natten. När som helst, när han känner för att få en bild som stimlerar hans testoseron.

Fyfan.

FYFAN!

...

...

Och sen? 
Ja ibland, om man har ordentlig tur och har sparat allt så kan personen bli fälld, eller orosanmälas till socialtjänsten. Men väldigt många gånger händer ingenting. 
Eller så blir det värre. För flickan.

Och det händer hela tiden.
HELA TIDEN!
Nu! 
På dotterns mobil bredvid dig i soffan.
För hon säger inte allt till dig, för de skulle ta upp all hennes tid att göra det.
Och dessutom är hon van.

Hon är van att bli kallad nedvärderande saker eller få skamliga förslag.
Det svider i henne varje gång, och fylller henne med skräck. 
Men.
Hon är van.

Och när du tänker att "jaja, det händer här och var, men inte hos oss" så stämmer det inte. 
Det händer ditt barn, redan från 9-10 års ålder, om du låter hen vara på sociala medier. Din 9-åring (ibland yngre) kommer att bli kallade hora, redan då, och få äckligheter från gubbar. 
Det är så. 
Tro det inte om du vill, men det ÄR så.
De som håller på med detta är fullt medvetna om att föräldrarna låter barnen ha facebook, för att det är lättare att koppla spelen som de spelar på paddan, eller låter dem ha instagram, för farmor finns ju där.
Men sanningen är...
... en dag sitter de där och kollar farmors bakning och plötsligt kommer en bild på..... ja, det räcker med det ordet... men det är sant...

... så är nätet idag.

När du och jag var unga så var vi på www.lunarstorm.se, aftonbladetchat eller funplanet.se. Vi chattade med varandra öppet, inför andra.
Ja, det fanns en privatfunktion också. Jag vet.
Men allt styrdes av moderatorer.

Om nån skrev så mycket som "fan" så kom en varning om att vårda sitt språk för att få stanna kvar i chatten, och skötte man det inte så blev man ganska fort utslängd.

Det funkar inte så idag.

Idag använder barnen allt från messenger på facebook till kikk och snapchat. Där finns ingen som helst kontroll. Du kan skriva exakt vad som helst. INGEN kommer att reagera. Skriv "terrorfittahoraslynskukröv". 
Det kommer passera....

Just like that. 

Och det är ditt barn som fick messet.
Och hon är 9 år.
Och sen kom kukbilden.

Vi måste förstå att det händer. 
Det är inte som förr. 
Det händer nu. 
Ditt barn. 
Hela tiden. 
Varje dag. 
Varje minut.

...

...


Tillbaks till min dotter... Alicia, 13 år. Min största.

Hon hade från mess från nån som kallade sig "Hassan". 
Hon vet inte vem det är, och hon vet inte hur han fick hennes nummer.
Det började förstås oskyldigt med "Tja bruden. Hur är läget" o.s.v.
Men min dotter ville inte ha kontakt med någon hon inte visste vem det var, så hon svarade honom med saker som "Hur fick du mitt nummer? Jag vill inte ha kontakt med dig? Aiight" m.m
Med tiden blev han sur.
Meddelandena eskalerade i elakhet och när hon återkommande skrev att hon inte ville ha med honom att göra så kom, exakt ordagrant, detta sms:

"Tyst hora Fucking tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis att du är tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis så mycket så mycket så mycket kuksug sug haha ha ha ha ha ha ha ha korv och korv Fucking kuksugare Fucking snorunge fackin tjej jag vill Alicia man om man om man är vad man är grader dörr"

Min dotter har haft svårt, hela sitt liv, att passa in, att vara "rätt".
Hon har haft tufft i skolan och har fått diagnosen ADHD. Hon har svårt med sociala koder, med koncentration. Hon har stått bredvid spåret och funderat på om hon ska ställa sig där när tåget kommer eller inte.
Och hon tycker hon är tjock, att hon ser ut som en häxa utan smink, att hon måste ha rätt kläder, smink, stil, för att vara rätt och passa in.
Det är inte lätt att vara i ungdomarnas verklighet idag. Det är ett jättehårt klimat.

Och ja.

Vi har gjort allt som föräldrar. Berättat för henne att hon är underbar som hon är, pratat om in och utsidan, stöttat, lyssna, analyserat. Hon samtalar med B.U.P, hon tar tabletter för ADHD och hon har speciella anpassningar i skolan...

... Och sen får hon det här sms:et. 

Min lilla tjej. 13 år. Med den bakgrunden, sin historia - Något som...

Han.

... han som skickade meddelandet inte har en aning om, eller skiter i, eller rent utav utnyttjar.
... hon fick det här. Och hennes värld dog ännu en gång. Hon funderade igen på vem hon är, om hon är slampig, om hon är fet, om hon inte duger och bara gör fel, om hon är en jävla hora, om hon borde ta livet av sig.

Han.

Har ingen aning. Han bara skrev så mycket elakt han kunde för att såra så mycket han kunde eftersom hon sa "nej". Hans testoseronbalans blev rubbad.
Han fick ingen bild.
Han fick inget hett, porrigt sms tillbaka, av 13-åringen!

Och vem är "Hassan"?

Är han 13, 14, 15... 41?

Ingen vet.

Alicia blockerade honom sen, hans telefonnummer. 
Och jag fick nästa shock. Han var bara en...
... av 41 blockerade nummer på hennes telefon.
41!

På riktigt!

41!

Och på riktigt, det är bara ett sms av alla hon fått i sitt liv.
Första äckliga bilden fick hon när hon var 9. Det polisanmäldes.

Nej. Vi, gamla stofiler från funplanet.se måste öppna ögonen för vad som faktiskt händer på sociala medier idag!
Det är inte ok att barn i 9-årsåldern funderar på vad "hora" betyder eller vad de ska göra med en gubbkuksbild som de fått på messenger.

Vi måste vara noggrannare med att kolla vad som händer på våra barns telefoner och paddor. För det finns en värld där som vi inte någonsin hade kunnat ana att den fanns. Det händer saker där som vi inte ens kan föreställa oss.

Medans vi facebookar vilken mat vi gjorde idag sitter någon och skriver "vilken jävla hora" nån är och hur jobbigt det blir för nån om hon inte skickar en nakenbild.

Vi måste ta mer ansvar. 
Vi som är vuxna.

För när man är barn, är man barn.
Det är inte så lätt att veta vad som är rätt beslut eller fel beslut.

Vi är vuxna.
Vi vet vad som är rätt och fel.

Låt oss bara berätta det.
För våra barn.

Det är inte ok.

Med kukbilder.

Punkt.





Jag blir så jävla förbannad.

/ Paul


2017-02-23
18:46:27

Min största fobi.

Jag har en hemlighet, eller... snart hade jag det bara, eftersom jag skriver om den här. Och det kommer mest låta dumt, och korkat, lite överdrivet. Man jag svär, det är det inte. Det är i alla högsta grad på riktigt.

Men jag har en extrem fobi. Och jag menar verkligen extrem fobi. 
Jag vet inte om det är vanligt eller inte. Förmodligen kanske inte, iallafall inte på min nivå.
Jag är livrädd för CANCER. 
Brutal, plågsamt och överdrivet rädd. Så det tar upp en stor del av min tid, in my mind.

Jag är så rädd för sjukdommen, att när jag ser på tv och ordet nämns, så byter jag kanal. Lika så "fråga doktorn", och sjukhusserier från U.S.A m.m. 
Att jag ens skrev det nyss var något ganska ofattbart. Jag har hållt mig från sjukhus sen jag vet inte när, och under de åren som gått så har fobin växt, och fullkomligt urartat. 

Ja, fy farao.

Som sagt. Att jag ens skrev det nyss är extremt ofattbart. För jag har fått för mig, som någon slags bieffekt på mig av programmet "the secret", att ju fler gånger man tar det i sin mun, eller använder sig av det, eller tänker på det, desto större är chansen att man får det.
Så borde det förstås inte va. Eller? Dessutom vet jag ju självklart att, om jag nu skulle ha eller få det, så vore ju förstås det klokaste att söka upp en doktor, och inte låta tiden gå... men... jag vill bara inte VETA. TÄNK om det redan ÄR kört då? Tänk om det redan HAR gått för långt?

Ni ska bara veta vilka sorter jag har..... ja, enligt min psykotiska hjärna alltså... :) 
Tarm, hals, lymf, mag, sköldkörtel, tandkötts... japp, alla sorterna. Och har jättetydliga symptom, tycker jag iallafall...
Ibland kan jag fastna på något specifik symptom som jag tycker jag har. Då kan jag inte släppa det. Det blir som det enda som existerar. Just det, tungan har jag också haft en period med symptomtankar på. Den var överdrivet prickig tror jag det var...mmm... och så googlade jag fröstås. VILKET ÄR DET DUMMASTE MAN KAN GÖRA, om man har den här nojjan. För det går att placera in EXAKT vilket symptom som helst på sjukdommen. Alla symptom tyder på C när du googlar. Men ändå såklart gör man det. "Tänk om. Tänk om." "Shit det stämmer ju på mig. Jag känner mig lite trött, lite hängig... oh shit det där med. Jag har haft muskelryckningar och hjärtklappning. Va, står plötsligt hosta också med, va!? Då måste det ju vara det. Jag ska googla sjukdommen och de specifika symptomen och se vad som kommer upp.............. " ;p

Nej, ni märker ju. Man har blivit knäpp. :p



Nån som känner igen sig?

*ropar ut i tomheten och hör orden eka mellan bergstopparna*


2017-02-22
07:44:55

8 saker du som fyllt 30 funderat på.

1. Ämnesomsättningen.
... har slutat existera. Du blir fet av en ärta.
En hamburgare på MCDonalds tar 3 veckor av träning att bli av med.
Du blir dessutom trött och vill sova av en macka och en glas mjölk till frukost.

2. Utekväll.
Du vet inte om du ska ha kavaj eller luvtröja. Du vet inte om du ska sjunga karaoke eller lyssna på ett jazzband.
Du vet inte om du ska vara snygg eller smart när du pratar med någon. (Rynka i pannan eller rak rygg)
Du vet inte om du ska prata om sociala medier eller karriären.
Du vet inte om ska facebooka en fancy hotellbar eller ta en selfie. (Kanske till och med duckface?)

3. TV.
Du vet inte om du får kolla på Let's Dance eller om du borde kolla på SVT Forum så du har något att snacka om på jobbet.
Alternativt. 
Du vet inte om du kan ta upp att Danny hade mustach på Gaygalan eller om du borde/måste prata om huslån/verandan/ombyggnad av köket i fikarummet på jobbet.

4. Håret.
Nej. Försök med alla ursäkter du vill.
Det där hårstrået är inte den färg det alltid har varit innan. 
Nej... det är inte solblekt.
Face it.
Shit happens...

Nej, ingen mer undanflykt.
Det är grått.

Punkt.

5. Möbler.
Ja, nu blir det svårt. Du vet inte om du ska kasta bort hela svarta coola, tvmöbels-kollektionen, eller köksbordet med böjbar metall från Jysh Bäddlager, om du ska behålla ett snyggt cd-ställ, om det är ok att inte bry dig om att du inte har spishäll, om man får titta på DVD-skivor (både hemma och i portabel DVD till barnen i bilen), om du får ha kvar divansoffan, om du får ha kvar hemmabiosystemet som en gång i tiden kostade en förmögenhet och var coolast i stan, men nu....

6. Internet. 
Du funderar på varför de tog bort aftonbladet chat, funplanet, skunk och lunarstorm och ersatte ALLT med Facebook.

7. Musik.
Du funderar på varför inte Pandoras "Trust Me", Melody MC's "Dum da dum" eller Aqua's "Barbie girl" ligger på topplistan.

8. Spel.
Du funderar på varför alla spelar Candycruch när det finns Super Mario Bros på Nintendo 8 bitars som är oslagbart.
Och Punch out, Ice climer, Zelda, Castlevania, Duckhunt, Ducktales... ja och Lemmings på PC 3:86-an. (Och Prince of Persia, Doom, Hexen, Heroes Of Might and magic 3, Monkey Island och Sim City)






Ja, inte är det lätt.
Att bli trett...

...i... ;)



Kram på er