paullotberg.blogg.se

2017-02-28
21:30:20

Det räcker med hat nu Birro.

Jag har läst några inlägg av Marcus Birro här på blogg.se. Han skriver bra, både nu och förr, medryckande, intellegent, men, tyvärr, iallafall här på blogg.se är det återigen, gång på gång, att ge en bild av att "Sverige är förstört", "klyftorna ökar mellan förort och stad", hit och "alla politiker gör fel och ljuger er rakt i ansiktet" dit. Ja, och Invandringen.

Ja och så fortsätter det, i inlägg efter inlägg.

Och det börjar alltid som att Sverige är, eller var ett bra land, men...
Alltid ett undergrävt "men..." ett men med ett mål som förstör, som förstör, och utan att sägas med konkreta ord, bara med text mellan raderna, så finns det där, ganska kristallklart egentligen vad det där "men" är och som förstör vårt en gång härliga land.

Jag uppskattar oerhört väldigt mycket av det du gjort tidigare, det vill jag verkligen understryka. Om depressioner, om alkohol, politik tidigare, och fantastiska böcker, men det handlar inte heller om dig som person, bara om faran, som jag anser, finns med att skriva om sverige och bilden av det, på det sätt du gör och har gjort på senaste.

Varenda inlägg av dig Birro, iallafall som jag läst nu på senaste, handlar om hur bra allting en gång och hur dåligt det har blivit. Och jag förstår att du skriver om det gång på gång, för det intresserar just nu, i hela världen, och här i sverige växer SD som en lavin. Vi har X antal brutala situationer i världen som gör att flyktingar behöver flytta på sig över världen som aldrig förr. Så det är på tapeten, det du skriver.

Men glöm inte vad det du skriver ger för påverkan för de som läser, och ditt eget samhälle. 


OBS! 
Innan jag forsätter vill jag påpeka att jag absolut inte någon politiker, och ingen expert inom något område, så jag tänker inte ta på mig någon proffisionell titel inom något av de områden mitt inlägg kommer beröra, men precis som alla andra i Sverige, så känner man ibland att man behöver säga vad man tycker, och förklara, iallafall kände jag så, vart man står.

Och med risk för att få en miljard hatiska meddelanden och kommentarer efter detta inlägg så låter jag det få vara värt det, för att iallafall få fram det som jag känner är viktigt att få säga. 


Tillbaks till dig Birro.

Du skriver att Sverige alltid varit en land som välkomnat alla, men som velat att de som kommer också tar sitt ansvar och anpassar sig. Självklart är det så, precis som nu. Men det kommer fler nu, i hela världen, inte bara i Sverige.
Det öser in folk över allt.

Vi måste öppna upp ögonen lite, och se utanför Sverigebubblan, vidga vyerna och inse att det inte bara i Sverige det händer saker. Världen är inte som då, som du beskriver som när allting var så bra. Vi har extremt svåra flyktingfrågor att hantera, och som vi knappt klarar av... vi heller. Men vi har det jäkligt bra om vi ser på världen som en helhet. För det måste vi väl göra? Eller är vi i vårt lilla land viktigare än resten av mänkligheten?

Jag säger ju inte att integrationen är perfekt, eller i vissa fall bra alls, jag har skrivit om det tidigare i ett inlägg, inte heller att jag sypatiserar med de förorter där segregationen tar över. Vi måste integrera mera, så gott vi kan och hinner.

Men jag tror inte på att stänga dörren...

"Låt andra länder ta lite ansvar också!"

Ja, klart, rättvist, men om de inte gör det då, och vår dörr också är stängd.
Then what?

Ja, Sverige har plockat in fler än många andra länder. Brottsstatistiken har ökat, områden har blivit mer segregerade.
Ja. Det är sant Birro, även om det inte är in den brutala nivån som du ger bilden av. Eller som media blåser upp... men... också igen, konstigt vore det väl dessutom annars, om det inte ökat alls, för vi är ju fler människor på samma yta, och vi har fler olika kulturer, bakgrunder, blandade åsikter, helt olika relgioner, helt olika syn på äktenskap och kvinnsosyn. Åt helvete rent utsagt i många fall!

Men där, som du vill, mellan raderna, peka ut flyktingarna som det stora problemet i Sveriges raserering, så visst har de del i stegringen av den typen av brott och felaktigheter i vårt land, och det är ju många av dessa som har traumatiska upplevelser med sig i bagaget, och som förmodligen är extremt psyksikt trasiga.
Och visst påverkar det och förstör.
Det är ingen som förnekar det, inte heller vi som försvarar vårt land som en god plats. Vi ser också det, men vi ser inte BARA det. Det skillnaden måste få finnas kvar, och få bejakas.

För de har inte reserat vårt land Birro.
Det har inte förstört vårt folkhem som du så varmt pratar om.
Och Rinkeyby och Rosengård är inga nyheter, det fanns förut också. Likväl som det finns och fanns liknande laglösa städer i andra länder på jord.
Och de har blivit värre på flera platser, överallt. Inte bara här.

Och jag vill inte få det att låta som att "bara för att det finns överallt så är det OK". Jag vill bara belysa att i grund och botten, trots allt det hemska som ökat, så har vi det väldigt bra. 

Och idet måste vi ta ett ansvar, liksom världen i sin helhet måste ta ett ansvar, för allt det som händer just nu, för att ta hand om det som gått åt pipan på flera håll.
Och där öppnar jag gärna dörren.

Och det betyder alltså inte att jag sympatiserar med folk som utför brott, inte heller att jag inte ser, är vill låtsas som att den ökande brottsligheten finns.

Det är klart att jag också ser bilbränder, självmordbsbombare och allt som media spottar ut.
Media.
Media, som du för övrigt, i andra fall, än i dessa negativt spridande fall, anser bara ger falska bilder av verkligen. 
Men inte när nyheter om de GIGANTISKA PROBLEM som folk i vårt "INVADERADE, RASANDE LAND" läggs fram, och sen sprids och spetsas vidrigt, hatiskt, på sociala medier och totalvinklade sajter som Avpixlat m.m.

Med det säger jag inte att jag tror att du behöver vara rasist, eller för den delen främslingfientligt lagd, men du måste se att det hänger ihop. Och jag tror du garanterat är väl medveten om att det du skriver, alltid av dessa invider kan läsa ditt, mellan raderna, fint undangömma "men..." i alla dina inlägg.

Och det här "men"- et som sprids ut, till nu alla dessa läsande människor, det fyller de ganska enkelt på själva sen.
Du vet det också.

"Men... om vi bara inte tog emot så många..."

Det är så det blir.

Jag tycker mycket av det du skriver är väldigt klokt, men det räcker med hat nu. För när, i historien, har hatet gjort något gott för människan? Hemma, i världen, på arbetet?
Hat växer hat.

Det är så.

Jag tycker att det är hemskt att jag inte kan skriva på Facebook idag att "Jag mår bra i Sverige" utan att mitt inlägg ska kantas med 100-tals hatiska, vidriga, rasistiska inlägg och påhopp och rena hot flera gånger.

Får jag inte tycka att Sverige är bra?


Jag tycker Sverige är fantastiskt.
Jag är jättestolt över att vara Svensk, att vi alltid stått för demokrati, att vi i jämförelse med andra länder är ett mycket tryggt land att vara kvinna och barn i, att vi tänker på miljön, (även om vi kunde göra det mer). 
Jag är stolt över att bo i ett land där fler och fler pappor går med barnvagn och plockar ut massor av föräldraledighet och att vi hela tiden kämpar för att bli mer jämnställda när det gäller allt från hem till lön. 
Och så är jag stolt över att vi öppnar vår dörr när det behövs.

Vi kämpar bra och vi har kommit långt!

Och jag Birro, för du pratar mycket om Henrik Shyffert, som du anser bara glassa runt i sin porsche och kan därför inte förstå vad han pratar.
Att han inte ser Sverige som eet verkligen är.

Jag har verkligen ingen porsche. Jag har en Opel Zafira 2006 med trasig bagagedörr och jag glassar verkligen inte runt. 
Visst, Jag hade en kort stund i rampruset, som jag hanterade kasst, och som inte kan påstås som något som förändrat mitt liv. 
Jag är uppväxt i förrorterna i Stockholm. Jag bodde längst tid i Skarpnäck, på nybyggda flygfältet, där barn och ungdomstätheten och segregation var gigantsikt under den tiden. Och jag föddes i Rågsved. 
Det fanns mycket kulturkrockar i Skarpnäck, det kan jag skriva under. 
Och gängbråk. Och farliga områden, och jag vill verkligen inte bara anklaga enbart dessa, vilka vi nu ska anse att dessa är, för det. 
"Dessa" var också svenskar, för att förtydliga, om vissa nu antog att dessa" var invandrare. 
Det fanns också stora skaror av barn och ungdommar, som hamnat i fel krets. Nej, inte bara för att det fanns så mycket osvenskar. 
Det kan hända ändå. Jag lovar. Det finns andra orsaker är invandrare till att problem, gäng och problem uppstår! Det FINNS kretsar och områden av samma slag utan att invandrarna är problemet. 
På riktigt!

Men tillbaks till den ursprungliga poängen jag ville belysa nyss.
Jag har inte Shyfferts Status, ingen aning om hans uppväxt, men jag har inte nån guldslevshistoria heller.
Inte bakåt, och inte nu.
Jag jobbar som musiklärare i grundskola, ingen fet lön alls, delar av mitt liv har jag i perioder gått på allt från föräldrapenning, till A-kassa och socialbidrag i långa perioder. 
Så även fast jag inte är Henrik, så delar jag inte din bild, utav vårt land.

Klart har jag känt ilska och vrede för att livet känns jävligt hårdkört, orättvist och haft funderingar på vad som är felet med vårt land...

... men sen har jag öppnat ögonen lite till.

Tittat på hur det ser ut på andra delar i världen, hur Sverige klarat sig från krig under så många år, när andra krig aldrig någonsin verkar ta slut, och hur ojämnställt, orättvist, fattigt, svältandes det är på andra platser i världen, och med diktatur, kvinnoförtryck, barnäktenskap, alltså... det tar aldrig stopp när man tänker på hur jäkla eländigt folk vissa människor i olika delar av världen har det.

Och de har det fortfarande så.
På en HELT annat nivå än vi har det här.


Och så blev det ännu mer kaos, och folk började förflytta sig.
Och så plötsligt så välde det inte mer folk än vanligt och tog plats i vårt härliga land, och hatet som fanns i folks sinnen, ilskan mot politikerna, mot de i överflöd, mot att känna så oviktigt, meningslös, fattig, lägre stående, fick en plats, ett substitut - Dem.

Det hände i Danmark också.
Och nu i U.S.A.

Och i Tyskland också...
Under andra världskriget...

...



Jag ska försöka avsluta det här inlägget nu.

Jag menar inte att ingenting är sämre i vårt land. Det hoppas jag att du, ni, kan utläsa från mitt inlägg, men vi kommer inte komma någonstans, och inte vidare genom att förvärra bilden av vårt land, att gro mer ilska eller att glömma helhetsperspektivet.
Och verkligen inte genom att sprida hat, eller skuldlägga delar av mänskligheten för att de inte har det som vi.

Det som fick mig att skriva det här inlägget, och fick mig att kommentera dina inlägg, Birro, var slutet slutet på ditt senaste inlägg.

Du avslutade ditt inlägg så här Birro:
"Den folkliga vreden är här för att stanna".

För just, exakt den typen av rader i offentliga medier skrämmer mig.
Inte heller när du förstärker den med sista raden, för att göra den mänsklig, genom att skriva att "Jag hoppas den används till något konstruktivt.", så blir den meningen en god sak att skriva.

För andemeningen blir, inte för alla, men för många, att "Sveriges befolkning, har fått nog, politiken har svikit oss, med dålig invandringspolitik, och problemet blir därmed tillslut - DEM."

Kalla dem judar, eller muslimer eller Zigenare eller vad du vill.
I Tyskland blev DEM det judar, i U.S.A blev DEM muslimer, i hela världen är fortfarande en stor del av DEM Zigenare.

Och om den som läste ditt inlägg inte KÄNDE det hatet mot DEM, INNAN denne läste ditt inlägg.

Så känner han det möjligen det nu.

Och i det specifika fallet, blir det ditt fel, Marcus Birro.





Låt iallafall Sverige får vara ett DEM-fritt land.


2017-02-26
19:14:54

Sociala Medier - Kukbildernas paradis.

Sociala medier.

Min 13-åriga dotter sa här om dagen att hon fått otrevliga sms från en "Hassan".
Han hade kallat henne "hora och grejer". Förmodligen en "orten-kille".
Jag började med att låta den bilresan bli tyst, och låta henne bara prata, utan att tycka eller kommentera.
Nåt som jag lärt mig med tiden, när det gäller ungdommar. Jag har ju bara EN tonåring, så jag har ju inte hunnit få så jättemycket erfarenhet därigenom, men som tur är jobbar jag som lärare på grundskola sen 7 år tillbaka. Så något har man lärt sig därifrån. 
Ibland behöver man bara lyssna, helt utan att tycka, och bara låta barnet få berätta, utan att det behöver fundera på hur allt de säger bemöts.
Bara få berätta.
Bara få berätta hur det verkligen är på dessa sociala medier idag. Facebook, instagram, videofyme, musically, kikk och sen det där j..la snapchat.

Fy fan va elaka de är mot varandra! Alltså, verkligen elaka!

"Jävla CP", "Ta livet av dig din jävla chagga (hora)" är vardagsmat för våra barn idag. Och då har jag inte ens nämnt alla vidriga bilder de får. Ja, jag tänker inte smickra orden, för det är så det är. 

Kukbilder.

De får det hela tiden.
Jag vet inte om vi alla vet hur det verkligen är.
Jag vet nog inte själv hur extremt hårt klimat det är.

Men jag försöker verkligen lära mig.

Jag ska berätta mer om dotterns sms från "Hassan" snart, men först vill jag försöka förklara hur det fungerar. 

En ung flicka.
Vem som helst kan, på Snapchat, lägga till henne, och sen skriva vad som helst till henne. Hon har ingen aning om många gånger, vem den skrivande är, om det är någon hon känner, om det är en elev i klassen, en granne, en kompis, en vuxen. Det är makt från sekund ett. 
Sen fortsätter personen att skriva. På snapchat, facebook, instagram, överallt.
Och det är inga snälla saker.
Man kan bli fullkomligt stum ibland när man läser vad de skriver till varandra.
De är hemska mot varandra!

Extremt hemska!

Personen skriver "Hej, vad gör du?". Hon vill inte ha med en okänd person att göra så hon skriver: "snälla, skriv inte mer".
Och redan där.
"Snälla" blir kodordet för honom. Redan där är hon hans. Han har makten.
Konversationen fortsätter. Ord för ord, steg för steg bryter han ner henne, och använder alla svagheter han kan hitta hos henne för att få henne dit han vill. 
"Du har ju redan problem, men jag kan göra det värre för dig". 
"Skicka bild på din fitta annars skriver jag till alla vilken hora du är".

Ja, såklart. Hon skickar bilder. 
Såklart.
Det känns ju redan kört.
Och han kunde göra det ännu värre.

Och efter att bilden är skickad är hon HANS, så mycket HANS hon kan bli.
Och värre blir det. Steg för steg får han henne att skicka mer och mer.
Mer och mer. Med hot, varje gång. Klockan 01.00 på på natten. När som helst, när han känner för att få en bild som stimlerar hans testoseron.

Fyfan.

FYFAN!

...

...

Och sen? 
Ja ibland, om man har ordentlig tur och har sparat allt så kan personen bli fälld, eller orosanmälas till socialtjänsten. Men väldigt många gånger händer ingenting. 
Eller så blir det värre. För flickan.

Och det händer hela tiden.
HELA TIDEN!
Nu! 
På dotterns mobil bredvid dig i soffan.
För hon säger inte allt till dig, för de skulle ta upp all hennes tid att göra det.
Och dessutom är hon van.

Hon är van att bli kallad nedvärderande saker eller få skamliga förslag.
Det svider i henne varje gång, och fylller henne med skräck. 
Men.
Hon är van.

Och när du tänker att "jaja, det händer här och var, men inte hos oss" så stämmer det inte. 
Det händer ditt barn, redan från 9-10 års ålder, om du låter hen vara på sociala medier. Din 9-åring (ibland yngre) kommer att bli kallade hora, redan då, och få äckligheter från gubbar. 
Det är så. 
Tro det inte om du vill, men det ÄR så.
De som håller på med detta är fullt medvetna om att föräldrarna låter barnen ha facebook, för att det är lättare att koppla spelen som de spelar på paddan, eller låter dem ha instagram, för farmor finns ju där.
Men sanningen är...
... en dag sitter de där och kollar farmors bakning och plötsligt kommer en bild på..... ja, det räcker med det ordet... men det är sant...

... så är nätet idag.

När du och jag var unga så var vi på www.lunarstorm.se, aftonbladetchat eller funplanet.se. Vi chattade med varandra öppet, inför andra.
Ja, det fanns en privatfunktion också. Jag vet.
Men allt styrdes av moderatorer.

Om nån skrev så mycket som "fan" så kom en varning om att vårda sitt språk för att få stanna kvar i chatten, och skötte man det inte så blev man ganska fort utslängd.

Det funkar inte så idag.

Idag använder barnen allt från messenger på facebook till kikk och snapchat. Där finns ingen som helst kontroll. Du kan skriva exakt vad som helst. INGEN kommer att reagera. Skriv "terrorfittahoraslynskukröv". 
Det kommer passera....

Just like that. 

Och det är ditt barn som fick messet.
Och hon är 9 år.
Och sen kom kukbilden.

Vi måste förstå att det händer. 
Det är inte som förr. 
Det händer nu. 
Ditt barn. 
Hela tiden. 
Varje dag. 
Varje minut.

...

...


Tillbaks till min dotter... Alicia, 13 år. Min största.

Hon hade från mess från nån som kallade sig "Hassan". 
Hon vet inte vem det är, och hon vet inte hur han fick hennes nummer.
Det började förstås oskyldigt med "Tja bruden. Hur är läget" o.s.v.
Men min dotter ville inte ha kontakt med någon hon inte visste vem det var, så hon svarade honom med saker som "Hur fick du mitt nummer? Jag vill inte ha kontakt med dig? Aiight" m.m
Med tiden blev han sur.
Meddelandena eskalerade i elakhet och när hon återkommande skrev att hon inte ville ha med honom att göra så kom, exakt ordagrant, detta sms:

"Tyst hora Fucking tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis att du är tjockis tjockis tjockis tjockis tjockis så mycket så mycket så mycket kuksug sug haha ha ha ha ha ha ha ha korv och korv Fucking kuksugare Fucking snorunge fackin tjej jag vill Alicia man om man om man är vad man är grader dörr"

Min dotter har haft svårt, hela sitt liv, att passa in, att vara "rätt".
Hon har haft tufft i skolan och har fått diagnosen ADHD. Hon har svårt med sociala koder, med koncentration. Hon har stått bredvid spåret och funderat på om hon ska ställa sig där när tåget kommer eller inte.
Och hon tycker hon är tjock, att hon ser ut som en häxa utan smink, att hon måste ha rätt kläder, smink, stil, för att vara rätt och passa in.
Det är inte lätt att vara i ungdomarnas verklighet idag. Det är ett jättehårt klimat.

Och ja.

Vi har gjort allt som föräldrar. Berättat för henne att hon är underbar som hon är, pratat om in och utsidan, stöttat, lyssna, analyserat. Hon samtalar med B.U.P, hon tar tabletter för ADHD och hon har speciella anpassningar i skolan...

... Och sen får hon det här sms:et. 

Min lilla tjej. 13 år. Med den bakgrunden, sin historia - Något som...

Han.

... han som skickade meddelandet inte har en aning om, eller skiter i, eller rent utav utnyttjar.
... hon fick det här. Och hennes värld dog ännu en gång. Hon funderade igen på vem hon är, om hon är slampig, om hon är fet, om hon inte duger och bara gör fel, om hon är en jävla hora, om hon borde ta livet av sig.

Han.

Har ingen aning. Han bara skrev så mycket elakt han kunde för att såra så mycket han kunde eftersom hon sa "nej". Hans testoseronbalans blev rubbad.
Han fick ingen bild.
Han fick inget hett, porrigt sms tillbaka, av 13-åringen!

Och vem är "Hassan"?

Är han 13, 14, 15... 41?

Ingen vet.

Alicia blockerade honom sen, hans telefonnummer. 
Och jag fick nästa shock. Han var bara en...
... av 41 blockerade nummer på hennes telefon.
41!

På riktigt!

41!

Och på riktigt, det är bara ett sms av alla hon fått i sitt liv.
Första äckliga bilden fick hon när hon var 9. Det polisanmäldes.

Nej. Vi, gamla stofiler från funplanet.se måste öppna ögonen för vad som faktiskt händer på sociala medier idag!
Det är inte ok att barn i 9-årsåldern funderar på vad "hora" betyder eller vad de ska göra med en gubbkuksbild som de fått på messenger.

Vi måste vara noggrannare med att kolla vad som händer på våra barns telefoner och paddor. För det finns en värld där som vi inte någonsin hade kunnat ana att den fanns. Det händer saker där som vi inte ens kan föreställa oss.

Medans vi facebookar vilken mat vi gjorde idag sitter någon och skriver "vilken jävla hora" nån är och hur jobbigt det blir för nån om hon inte skickar en nakenbild.

Vi måste ta mer ansvar. 
Vi som är vuxna.

För när man är barn, är man barn.
Det är inte så lätt att veta vad som är rätt beslut eller fel beslut.

Vi är vuxna.
Vi vet vad som är rätt och fel.

Låt oss bara berätta det.
För våra barn.

Det är inte ok.

Med kukbilder.

Punkt.





Jag blir så jävla förbannad.

/ Paul


2017-02-23
18:46:27

Min största fobi.

Jag har en hemlighet, eller... snart hade jag det bara, eftersom jag skriver om den här. Och det kommer mest låta dumt, och korkat, lite överdrivet. Man jag svär, det är det inte. Det är i alla högsta grad på riktigt.

Men jag har en extrem fobi. Och jag menar verkligen extrem fobi. 
Jag vet inte om det är vanligt eller inte. Förmodligen kanske inte, iallafall inte på min nivå.
Jag är livrädd för CANCER. 
Brutal, plågsamt och överdrivet rädd. Så det tar upp en stor del av min tid, in my mind.

Jag är så rädd för sjukdommen, att när jag ser på tv och ordet nämns, så byter jag kanal. Lika så "fråga doktorn", och sjukhusserier från U.S.A m.m. 
Att jag ens skrev det nyss var något ganska ofattbart. Jag har hållt mig från sjukhus sen jag vet inte när, och under de åren som gått så har fobin växt, och fullkomligt urartat. 

Ja, fy farao.

Som sagt. Att jag ens skrev det nyss är extremt ofattbart. För jag har fått för mig, som någon slags bieffekt på mig av programmet "the secret", att ju fler gånger man tar det i sin mun, eller använder sig av det, eller tänker på det, desto större är chansen att man får det.
Så borde det förstås inte va. Eller? Dessutom vet jag ju självklart att, om jag nu skulle ha eller få det, så vore ju förstås det klokaste att söka upp en doktor, och inte låta tiden gå... men... jag vill bara inte VETA. TÄNK om det redan ÄR kört då? Tänk om det redan HAR gått för långt?

Ni ska bara veta vilka sorter jag har..... ja, enligt min psykotiska hjärna alltså... :) 
Tarm, hals, lymf, mag, sköldkörtel, tandkötts... japp, alla sorterna. Och har jättetydliga symptom, tycker jag iallafall...
Ibland kan jag fastna på något specifik symptom som jag tycker jag har. Då kan jag inte släppa det. Det blir som det enda som existerar. Just det, tungan har jag också haft en period med symptomtankar på. Den var överdrivet prickig tror jag det var...mmm... och så googlade jag fröstås. VILKET ÄR DET DUMMASTE MAN KAN GÖRA, om man har den här nojjan. För det går att placera in EXAKT vilket symptom som helst på sjukdommen. Alla symptom tyder på C när du googlar. Men ändå såklart gör man det. "Tänk om. Tänk om." "Shit det stämmer ju på mig. Jag känner mig lite trött, lite hängig... oh shit det där med. Jag har haft muskelryckningar och hjärtklappning. Va, står plötsligt hosta också med, va!? Då måste det ju vara det. Jag ska googla sjukdommen och de specifika symptomen och se vad som kommer upp.............. " ;p

Nej, ni märker ju. Man har blivit knäpp. :p



Nån som känner igen sig?

*ropar ut i tomheten och hör orden eka mellan bergstopparna*